Liloh

Tänkt mycket på allt. Fattar inte varför allt är som det är. Ska jag
vara helt ärlig fattar jag ingenting. Och jag förstår inte alls mina känslor.

Varför blev det som det blev? Det skulle väl aldrig sluta så här. Fast
egentligen är det ju aldrig slut. Det vet vi ju. Därför kan ingenting vara
jobbigare just nu än det här. Nu när jag börjar tänka på det. Du visste
redan hur allting stog till. Jag visste ingenting. Jag fattar inte hur du kunde
förstå hur jag kände. Ingen annan såg det, förutom du. När jag börjar
fundera kommer tårarna. Vet inte alls hur många tårar du har fällt för mig.

Kanske inga. Men egentligen vet jag ju att du känner likadant. Men jag vet
inte alls hur jag ska göra. Trodde jag hade rett ut allting. Du var borta från
mitt liv. Jag hatar dig!! och vi vet väl båda hur nära hat och kärlek är ifrån
varanndra. Vet du hur allting kommer att sluta? för nu lever jag i en dimma.

Jag kan inte heller säga allt. Jag vet att det bara är dumt. Men så småning
om kommer allting fram. Då hoppas jag att du kommer att lyssna på mig.
För det finns saker som inte ska göras. Men en sak har jag kommit på. Jag
älskar dig. Nånstans vet du det redan. Snart måste jag säga att jag också
kommit på det. Frågan är bara om jag vågar. För om jag tardet steget som
jag vet att jag måste ta. Så kommer ingenting att bli som förut. Vågar jag
se vad som kommer att hända? Allt jag kan göra är att fördröja. Inte hur
länge som helst men ett tag. För det kommer att hända.