Min förbannelse
Jag och Linus snackade i förrgår om planering. Och jag sa att jag är urdålig på det. Att det precis
alltid går fel då. Att det är som någon slags förbannelse mellan mig och att planera. Men vi planerade
iallafall att jag skulle komma vid 16 tiden till Linköping dagen därpå.
Dagen vaknade att jag försov mig. Tänker inte nämna vad klockan var för så illa var det!! Kan bara säga
att det blev stressigt. Jag missade bussen..... Sen kom jag till tåget och fick vänta.. När jag kom fram så
hade bussen gått. Och de går väldigt sällan!! eller... asså typ varje halvtimma. På hållplatsen krånglar mitt armband så jag försöker lugnt fixa det. Sen kommer bussen.. Men det är fel buss. Så tur att jag inte hann åka med den. Sen kommer min buss och jag hoppar på. Efter ett tag får jag panik. Mina solglasögon är kvar på stationen!! Jag får hoppa av. Vet knappt var jag är någonstans. Springer och letar efter rätt busshållplats. Får vänta en halvtimme till..... Kommer tillbaka. Inga solglasögon. Får vänta ett tag tills min buss kommer..
Sen är jag äntligen framme!!
Så jag säger det igen: JAG kan INTE planera!! Det bara går inte.
Det är en förbannelse jag lever med.Det är bara så.
