Dagarna är räknade

Jag hade förstått det innan och intalat mig själv det värsta. Och idag fick jag telefonsamtalet
som också sa det jag egentligen visste. Det kommer inte att gå att rädda min Gucci. Han måste
avlivas. Men det var i alla fall värt att göra en genomsökning och se om jag kunde rädda honom.
Men nu är det som det är. Han är min bäbis och min bästa vän. Vem ska jag nu ligga och krama
om innan jag somnar?? och vem ska trösta mig när jag är ledsen?? Kommer att känna mig så
ensam utan honom och den lilla raringen kommer alltid finnas i mitt hjärta.






Kommer alltid älska min Gucci


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0